Gissa om jag hajade till när jag nyligen läste en bekants statusrad på Facebook: "Enligt SvD:s valkompass är jag lika mycket M som FP. Och jag är lika mycket S som V. Allra minst PP. Om jag är 28,5% MP, hur många vita kulor har då David?" Visst, han har lite speciell humor (han är ekonom), men problemet ligger lite djupare än så. Jag tror att valkompassen i längden inte tjänar den politiska debatten.

Höstens ruskväder är inget som skrämmer oss på Appelberg, för nu är vi mer kompetenta än någonsin. Tillsammans välkomnar vi följande nya kollegor:

”Skriv krönika och ledare” tutade det från agendan i min mobiltelefon. Det var fortfarande en vecka kvar på semestern och påminnelsen kom utan att jag hade garden uppe.

Är Facebook bara blaha blaha och till för nöje? Nej, det kan vara något mycket mer. En community som kopplar ihop människor världen över blir också en perfekt marknadsföringsplats för det lilla företaget.

"I wanna disconnect myself. Pull my brain stem out and unplug myself." Orden är Henry Rollins, som blev min största idol under 90-talet främst på grund av hans förmåga att förena kraftfull musik med texter som betyder något. Henry sjunger inte lägre utan jobbar idag som halvmedioker ståuppare. Men frågan är om hans låt "Disconnect" inte bör vara mottot för de flesta av oss denna sommar.

Samtidigt som sociala medier växer sig allt starkare i Sverige, förbjuds användningen av dem på allt fler arbetsplatser. Nästan hälften av Sveriges landsting har spärrat Facebook för sina anställda. Kanske inte helt förvånande, men att även "moderna" företag, som till exempel träningskedjan SATS, gör likadant får mig att höja på ögonbrynen.

Bröllop. Så, nu har jag klarat av det. Inte så mycket att orda om. För övrigt är det mycket politik nu. Politiker på tv, i tidningar, på konserter, på scenen i köpcentrum. Politiker som snackar, ler och lovar. Och lovar. Och lovar. Och fast vi alla vet att de där löftena inte alltid kommer att hållas lyssnar vi på dem och bildar oss en uppfattning om vilket parti som är det bästa. Och sen går vi och röstar.  Fast vi vet att våra beslut är baserade på information från de skickligaste retorikerna. Att det handlar mer om att vi är övertygade än att vi har fått information om en verklig situation. Medierna gör sitt bästa att granska men ledarna är redan valda av beundrande skaror. Som alla har överseende med diverse privata snedsteg. Det måste ju finnas mängder av människor som lever som de lär? Som inte säger en sak och gör en annan?

Bara för att man pratar på är det inte säkert att man säger något. Inte heller att det skrivna ordet har någon betydelse. Ofta består det vi kallar ”modern kommunikation” av ren rappakalja. Rappakalja har tusenåriga traditioner.

"I'm fine.  You haven’t changed a bit. The cheque is in the mail. I never got the message. Let’s have lunch sometime. That looks so good on you. My battery died. I'm on my way. Leave your CV and we’ll keep it on file."

"När kommer den mobilvänliga versionen?" Det var den första frågan vi fick när vi på Twitter berättade om Appelbergs nya webbplats. En berättigad fråga, som vi faktiskt har ett svar på. Men det som samtidigt slog mig var att användaren inte undrade om när Appelberg-appen kommer. Och att ingen annan har gjort det heller.

"När du var liten, spelade du hockey då? Och lite senare gick du väl på hippa, drack öl och pussade tjejer, eller hur? Hade du hållit på med datorer istället, hade du inte behövt stå här som en idiot!"

Livets dimensioner är under ständig förändring. Jag minns när jag som liten satt i min farmors knä och lyssnade på hennes exotiska berättelser om ett liv utan tv, utan bilar, utan elektriskt kylskåp. Igår kväll kröp min son upp i mitt knä och bad mig berätta om hur det var att vara barn utan internet, utan mobiltelefon, utan Wii, utan alla kanaler på tv. I framtiden kanske mina barnbarn kommer vilja höra hur det var att enbart leva på jorden …

Att googla på sitt eget namn är ett roligt tidsfördriv. Och viktigt eftersom många arbetsgivare kollar vad som står om dig på nätet. Inte lika kul, men intressant, är en Google-sökning på frasen "expert på sociala medier". Den ger så mycket som 186 resultat, men frågan är om det inte är alldeles för få.

Läsning på läsplatta är mer än bara svart på vitt. Den som är beredd att investera i ett bra koncept har mycket att vinna på den nya tekniken.

”På Vervekas frisörsalong köade folk i timmar för att lyssna till högläsning ur ett exemplar av Litzmannstädter Zeitung som en av vakterna i det tyska gendarmeriet övertalats att glömma kvar”.

När Melodifestivalen går av stapeln nu på lördag, får gruppen MiSt inte vara med. Trots att de i höstas vann SVT:s webbomröstning i överlägsen stil. Och med tanke på att Timotej tog sig hela vägen till final, kan skälet inte vara att låten var för dålig. Skälet är att upphovsmännen inte har lärt sig internets ABC.

Vinter-OS har bjudit på några riktigt stora tv-stunder. Kallas målgång i 10 kilometersloppet, Björn Ferrys avgörande sista stående skjutning i jaktstarten, Markus Hellners kollaps efter målgång på 15 kilometern.

Idén att ta betalt för nyheter på nätet har åter väckts till liv tio år efter de misslyckade försöken i samband med IT-yran. Det är lätt att förstå tanken bakom: tidningarna kan inte fortsätta ge bort samma sak som man allt mer desperat försöker ta betalt för i pappersversionerna.

Aldrig har en svensk partiledardebatt övervakats och kommenterats på nätet av så många människor som den 31 januari. Men kvällspressens trivialisering av mikrobloggar gör det svårt för offentligheten att förstå poängen med dessa kanaler.

Och tvärtom: Bra reklam är dålig redaktionell kommunikation. Bespara dig gråa hår och lägg ner planerna på att låta reklambyrån producera en tidning.

"Det är som viskningsleken i skolan, man säger något och när det har gått runt ett varv har det blivit något helt annat". Jag talade med en något uppgiven presschef häromdagen. Efter att för några år sedan ha sadlat om från journalist till kommunikatör har han fått en något nyanserad bild av sina forna kollegors förmåga att återge verkligheten.

Det är ingen hemlighet att det förekommer en hel del fusk i tävlingen om bästa sökmotorrankning. Otaliga företag använder tveksamma metoder för att locka länkar till sina kunders webbplatser. Jag längtar efter att någon ska komma på dem med byxorna nere.

För en tid sen var jag på ett seminarium om jämställdhet i näringslivet. Intressant och angeläget ämne. Fullt med duktiga ambitiösa drivna tjejer i publiken. Fullspäckat schema fram till fem på eftermiddagen. Vid fyratiden hade en kvinnlig vd på ett av Sveriges mest framgångsrika klädmärke just talat färdigt och fått några frågor. De sista frågorna besvarades i allt snabbare takt samtidigt som hon i slowmotion backade av scenen och förläget viskade: ”Jag måste hämta på dagis”. Hon vinkade lätt till publiken, och sen försvann hon småspringande ut genom dörren.

Tidningens kanske främsta usp är att den på ett enkelt och överskådligt sätt presenterar en stor mängd information. Den som framgångsrikt vill kommunicera komplexa frågor bör därför kasta rapporten i papperskorgen.

Vill du bli kompis med dina kunder? Brukar du tala om för dem hur bra de är? Går du så långt att du till och med säger att du älskar dem? Då är du illa ute.